Japp fredag i dga, så vad har hänt den senaste veckan?
Jo i måndags kom Finlansfrämmat, 10 pers, så allt som allt var vi 17 pers här hemma, var trevligt, mycket alko & sauna och så jätte god mat dessutom :)

Satt å fundera lite nu, som det ser ut just nu blir det flytt upp till dalarna till hösten, jag håller verkligen tummarna för detta, blir det  inte av vetti fan, jag behöver miljö ombyte, jag e ganska trött på....ja speciellt trött på Kinna.
Jag håller tummarna för hösten, för flytt och miljöombyte, för att bo med min älskling o träffa andra folk.

Msna med Mia innan, kom in på flytt och det, och det är sant nog ingen av er kommer hälsa på mig i Dalarna, eller ja det känns i vart fall som så, inte ens Mia protesterade då jag sa att "Eftersom knappt ingen hälsar på i dags läget så lär ingen göra det när jag bor 50 mil bort" så ja då må det vara som så.

Fattar inte 1timmas resa med bil/buss kan vara sånt besvär?
Och speciellt ni som har kärkort, inte ens ni kan ta er i kragen, jag tror nog jag kan räkna så gott som ALLA mina kompisars vistelse här under 6års tid på max 2 händer, de känns lite fattigt med tanke på hur ofta jag rännt i göteborgsregionen för att vara med er.
Det lite bitterljuva är ju att många av er erkännt att ni vet med er att jag rättn mycket till götet för att vara med er och ni känner er dåliga och sagt ni ska bättra er men det har aldrig skett, hur kan det vara som så?

Och vad händer med er som lovade komma oftare när ni fått körkortet osv?
NI gjorde det inte?
Ni som sa "jo jag ska göra mitt bästa och ta bussen till dig då & då"
fan sluta klaga vad de kostar osv, jag betalar samma summa på bussen jag med plus de flesta av er har till o med jobb vilket jag inte haft större delen av den tid sen jag slutade skolan.

Visst ni kanske tycker jag e orättvis/taskig som skriver så här, men jag har mycket jag tänker på just nu, det är inte för att vara elak, utan det är min sanning och mina känslor och jag hoppas ni kan acceptera att jag känner som jag gör!
Inget illa menat bara så det faktiskt vart sen jag flyttade hit....
Jag hoppas ni förstår & accepterar hur jag känner tycker tänker, för så här känenr jag, och jag ber eller nej jag borde inte behöva ursäkta mig för hur jag känner det, så här är det, så får jag hoppas ni inte blir hel lack på mig nu, men då må det vara som så.
Jag är inte arg på er bara beviken, samma besvikelse som vart där sen jag flyttade hit vid 17 års ålder, men jag har lärt mig att leva med den.

För jag tycker om er så jäkla mycket ändå, trots orättvisan att en persons ka behöva offra så mycke tid, ork & pengar.


ja nu lämnar vi detta, älskling & finlandfolk åkte hem i går (torsdags då) och det är ganska tomt här hemma nu, speciellt tråkigt tycker jag det är då älsklingen vart här i 3 veckor, och att helt plötsligt inte ha någon att sova med, pussa & krama, älska o tycka om nära sig, så känns det ju lite extra jobbigt, men vi tar lite ledigt från varandra nu, så grejar du där hemma så att när hösten kommer så ska ju mina grejor få plats hemma hos dig :)

Och ja egentligen hösten är ju itne jätte långt borta nu så hehe :)



nänä nu orkar jag itne skriva, nu har jag uppdaterat, precis som någon "anonym" bad mig göra, som komentar hör på bloggen hehe.



Här fick ni läsning i vart fall.

ha de gött allesammans!