Ja faktiskt, blir bara trött på saker & ting, orkar bara inte!
Skulle tagit en rid tur, men näää vi ska ju åka till Borås tydligen, och ja jag behövde tydligen inte passa småglinen så då kunde jag dratt ut på en tur ändå, men tappa fan lusten när de bara ska krångla hela tiden.

Jag gillar faktiskt att rida, tycker det e avslappnande, skönt & mysigt att komma ut på tur, men tröttnar ganska fort på det då jag ALLTID får rida ut ensam, då farsan aldrig har "tid" att försöka ta sig tid att sitta upp och vänja sig att sitta upp, och sakta kanske börja lära sig rida lite...
Natalie kan jag inte ta med heller, hon kan ju fan inte nåt ändå har hon ridit snart 2 terminer och hon kan fortfarande knappt rykta en häst för hon e så lat, och klart fan en häst behöver ryktas ordentligt för & efter ridning men hon fattar inte det.
Plus hon e rädd för hästar, det märks.
Alltså hon kan inte sköta en häst, hon kan inte rida & hon e rädd för dom, hon går på ridskola men varken kan elelr vågar egentligen, låter ju lovande!
Så hur ska de gå att rida ut med henne liksom?
Som inte kan ett piss men egentligen tycker man hon borde lärt sig något på sina ridlektioner men icke.
Hon vill ha allt serverat på silverfat, en iordning gjord häst, sen att hon kan rida eller inte de skiter hon i, sen ska hon hellst slippa skötseln efter med...hon vill slippa all skötsel och bara pang på det roliga varje gång....dvs ridningen...
Men fan de funkar inte så, vill amn ha nåt får man jobba lite för det med.
Vilket visat intresse?
Verkligen inte, jag tappar lusten med det samma!
Men de med farsan stör mig, han som vill lära sig rida,men inte tar sig tid...
Plus han har köpt "rockard/en liten vagn" & sele för att vi ska kunna köra lite med, men känns bara som en av alla hans idéer, vem ska köra då? jag kan inget sånt?

Nä jag vet inte blir bara irriterad, jag vill så jäkla gärna komma ut men tapar lusten då ingen annan kan visa intresse eller ens hjälpa mig, eller kanske GÅ med mig när vi ska på tur.
Att alltid va själv e fan trist!


Ähh fan jag vet inte känner mig less på det mesta, varför vet jag inte, vart för mycke "crap" de senaste kanske?
sen mina tankar som snurrar kring en person och dennes "problem" eller vad man ska kalla det, för jag vet fan inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre, vad jag ska göra för att slippa känna mig så jäkla ledsen & sårad?!
Efter något sånt händer?
Jag blir fan knäpp!
Jag vill att allting ska kännas bra!
Jag vill  bara känna mig bra, glad, lycklig stark!











Nä nu ska vi väl snart åka till Borås...jippi...
Om jag ska med vill säga, tänkte jag skulle plugga teori, men som sagt min lust & ork, det e felet.
Jag får fan ont i magen & en klump i halsen!
Ångest skulel jag nog vilja kalla det, ångest so fort jag ser böckerna!
Varför ska jag känna mig som en dålig människa?

Sen så finns det många i världen som har det så mycket värre, ja man får väl tänka så, men ja som sagt alla har tillåtelse att må dåligt och känna sig som om man vore minst i hela världen.
Men ja andra människor har det värre på olika sätt, men just nu funkar bara inget och jag känner mig inte bra...


Så sorry ber om ursäkt för att jag e svag i dag...
Detta e ju trots allt min blogg, och folk ni får stå ut med bra & dåliga dagar.
ok?