Vad kan vara mer deprimerande än att kolla ut genom fönstret, se regnet ösa ner utanför, sen att det blåser så att regnet piskas mot fönsterrutorna...de gulnande löven på träden, och absolut inte ett tecken på att de gråa molnen skall spricka upp och regnet sluta piska mot fönstren, och glimtar av blå himmel och sol skulle visa sig....haha!
Inte en chans!

Ja en riktigt tråkig höst dag...
Jag tycker Perra ska komma hem och vara så snäll och bädda ner sig i soffan med mig ock glo på film.
Ingen lust att laga mat heller, så vi får leva av våra frysta hemmagjorda pizzaor i dag hade jag tänkt.

Nu hade jag inte tackat nej till en utlandsresa till solen,palmer & havet.
Någon som känner sig frestad?

Och jag funderar så det knakar över detta med att läsa någon spanska kurs.
Colombia tänker jag mycket på nu cokså.
Och colombia grabbarna...hur längesen vi sågs, spwciellt en person har man inte sett på jag vet inte hur länge.
men han är i livet, han är faktiskt hemma i Sverige nu.
jag vill att vi sdka ses alle sammans, mamma luskar och försöker samla gänget, bra mamma! =)


Nu blir det soffan igen...